travel-house.net

Sjuk fast man inte vet om det

admin — Wed, 18 Jan 2012 16:40:23 +0000

Hur man egentligen veta att man är ordenligt frisk, det är snudd på omöjligt enligt min mening. Ifall man inte har något konkret bevis för sin friskhet hur vet man då att det är något fel. Eller hur? Man kan i princip lida av vad som helst bara att symptomen inte gett sig till känna ännu. Jag misstänker ofta att jag lider av någon tropisk obehaglig sjukdom. Nu visar det sig så gott som alltid att jag är full frisk men nästa gång gå? Nästa gång kanske jag har västafrikansk blödarsjuka eller ett svårt bakteriellt angrepp på benstommen och benskörhet. Man kan aldrig vara säker förrän man utfört omfattande tester. Mitt problem nu är att läkarna verkar ha fått för sig att jag är hypokondriker. Det är tacken efter allt jag har hjort. Jag springer nämligen inte hos doktorer stup i kvarten för att det roar mig. Nej jag gör det av medkänsla, medkänsla med alla de människor som kan drabbas av mina dödliga åkommor ifall de inte behandlas. Ska det vara så?

Jag behöver sortera min tankar

admin — Mon, 19 Dec 2011 23:35:10 +0000

Just nu verkar jag ha för mycket att tänka på. Det är knappt att jag kan sortera allt som rusar runt i hjärnan. Hela känslan är ytterst förvirrande kan man lugnt säga. Det är som att allt går på någon hemsk överväxel och jag vet inte längre vad jag ska ta mig till. Fortsätter det så här länge till kommer något att brista permanent, det är jag mer eller mindre säker på. Om jag ända bara kunde tänka klart och avsluta en tankegång i taget så skulle allt vara helt lugnt. Som nu tänker jag mer än tio saker på en och samma gång. Klimakteriet till exempel. Varför kan jag inte få bli klar med den saken? Men nej det går tydligen det dyker hela tiden upp nya saker. Snabbare och snabbare. Och det blandar sig allt mer med varandra. Snart vet jag inte var en sak börjar och en annan slutat och vise versa. Kanske är det början på ren galenskap det här. Eller så behöver jag bara sova. Jag får hoppas på det senare.

Svårt att välja, ordentligt svårt

admin — Sun, 11 Dec 2011 14:29:20 +0000

Jag lider för tillfället av en svår form av beslutsångest. Och då menar jag en riktigt svårt form här. Det är inte fråga om fullt normal beslutsvånda som folk kan känna inför köp av säg ett hus i mångmiljonklassen. Nej, det här är något annat och går långt utöver det som kan klassas som normalneurotiskt. Bara ett exempel. När jag ska gå och handla mat och står där vid grönsaksdisken blir jag liksom helt överväldigad. På handlingslistan står ett halvt kilo tomater, en avokado och ett paket kaffe eller något i den stilen. Men när jag står slås jag av den obehagliga känslan att jag kan välja helt fel tomater. Jag vill ju ha fina men det kan ju bli helt fel. Jag blir totalt handlingsförlamad och står där och stirrar i evigheter. Samma gäller allt annat alla andra val. Det är något av ett handikapp faktiskt. Nu snart måste jag göra ett större mer allvarligt val. Undrar hur det kommer gå. Dessutom har jag urinvägsinfektion vilket gör allting ännu jobbigare.

Kan livet aldrig vara enkelt någon gång?

admin — Thu, 08 Dec 2011 09:38:55 +0000

Det verkar ärligt talat inte som jag någonsin kommer få någon frid i detta liv. Så fort jag tror att situationen är i närheten av att bli räddad sliter du, ja du, bort mattan från under mina fötter. Hur gör man egentligen i det här läget? Jag är livrädd ärligt talat. Visst jag har mött problem förut, som det där med min fettförbränning men då hade jag folk som jag kunde tala med. Nu finns inget, absolut inget. Ingen kan hjälpa mig verkar det som. Hela mitt liv är ett krig, ett smutsigt och lömskt gerillakrig. Jag kan inte sova på nätterna, jag har konstant huvudvärk, jag har förmodligen just fått mitt första magsår också. Det var inte det här jag tänkte mig. Inte detta jag såg framför mig. Nu finns heller ingen återvändo. Jag har inget kvar, inget att hålla mig i, ingen livboj. Och jag håller på att drunkna.

Saker som berör

admin — Wed, 30 Nov 2011 19:36:42 +0000

Jag har gått i djupa funderingar den senaste tiden. Så djupa faktiskt att jag inte kan komma ihåg någon enskild fråga som har berört mig mer sedan jag i tioårsåldern tvingades besluta om jag skulle köpa ett tevespel av märket Sega eller Nintendo. Det blev det senare alternativet. Ett beslut som jag aldrig ångrat. Men det var på alla sätt svårt att ta. Jag har nämligen alltid plågats av en påtaglig beslutsångest. Den manifesterar sig i alla möjliga sammanhang, jag kan exempelvis stå helt förstummad och handlingsförlamad på min lokala pizzeria när det är dags att välja sort. Jag har ingen aning om hur det blev så jag har bara att leva med den här karaktärssvagheten. Jag kan tänka mig att många har liknande svagheter men som inte tar sig så förlamande utryck som det gör för mig. Det kanske går att träna bort det här eftersom det förhoppningsvis är ett inlärt fenomen och inte en medfödd egenskap av min person. Det mesta går att bota ju, till och med långt gångna problem med gula fläcken går att hejda, så då borde det gå att bli av med svaghet som denna.