Det verkar ärligt talat inte som jag någonsin kommer få någon frid i detta liv. Så fort jag tror att situationen är i närheten av att bli räddad sliter du, ja du, bort mattan från under mina fötter. Hur gör man egentligen i det här läget? Jag är livrädd ärligt talat. Visst jag har mött problem förut, som det där med min fettförbränning men då hade jag folk som jag kunde tala med. Nu finns inget, absolut inget. Ingen kan hjälpa mig verkar det som. Hela mitt liv är ett krig, ett smutsigt och lömskt gerillakrig. Jag kan inte sova på nätterna, jag har konstant huvudvärk, jag har förmodligen just fått mitt första magsår också. Det var inte det här jag tänkte mig. Inte detta jag såg framför mig. Nu finns heller ingen återvändo. Jag har inget kvar, inget att hålla mig i, ingen livboj. Och jag håller på att drunkna.
