Jag har gått i djupa funderingar den senaste tiden. Så djupa faktiskt att jag inte kan komma ihåg någon enskild fråga som har berört mig mer sedan jag i tioårsåldern tvingades besluta om jag skulle köpa ett tevespel av märket Sega eller Nintendo. Det blev det senare alternativet. Ett beslut som jag aldrig ångrat. Men det var på alla sätt svårt att ta. Jag har nämligen alltid plågats av en påtaglig beslutsångest. Den manifesterar sig i alla möjliga sammanhang, jag kan exempelvis stå helt förstummad och handlingsförlamad på min lokala pizzeria när det är dags att välja sort. Jag har ingen aning om hur det blev så jag har bara att leva med den här karaktärssvagheten. Jag kan tänka mig att många har liknande svagheter men som inte tar sig så förlamande utryck som det gör för mig. Det kanske går att träna bort det här eftersom det förhoppningsvis är ett inlärt fenomen och inte en medfödd egenskap av min person. Det mesta går att bota ju, till och med långt gångna problem med gula fläcken går att hejda, så då borde det gå att bli av med svaghet som denna.
